Allt.

Vart har alla försvunnit?
Hur e de möjligt att ja har så mycket kompisar i princip, men ändå hittar mig ofta ensam? Jag låter säkert ganska pathetic.. Men ibland känns de faktiskt som att ja har jätte lite riktiga vänner.
Har ja valt fel vänner, eller va ha jag gjort fel?
Ja har mina allra bästa vänner, men för att int göra livet lätt bor en av dem i Sverige och en annan i Holland. Jag har alltså kontakt med dem så mycket som möjligt, men att träffas går inte så lätt man skulle hoppas. En till av mina bästa vänner har bott hela sitt liv i Esbo, men flyttade nu faktiskt til Åbo för att studera, vilket jag ju förstås e väldigt lycklig över. Nu kan man faktiskt bara ringa o fråga ifall vi skall hitta på någo att göra.
Jag har alltså härliga människor i mitt liv, och de är förstås inte mina äönda vänner.
Vi har ett tjej-gäng som hållit ihop sedan slutet av högstadiet/ början av gymnasiet. De e en jätte viktig grupp av flickor för mig, vi festar tillsammans, shoppar eller bara chillar med varandra. De e skönt att ha såna människor man kan vara med utan desto mer planer. Problemet är att alla har mycket att göra hela tiden, man studerar eller jobbar, tränar och e med sina pojkvänner. De e alltså sällan vi alla har tid att träffas, och då vi kan träffas vill alla olika saker med sina lediga dagar.
Själv har jag t.ex inte varit med ute och festat med dem på länge eftersom att jag jobbat veckoslut, nu har jag ledigt veckoslut och skulle ha lust att dricka lite eller lite mera vin. :> Men det verkar att de andra inte har liknande planer för veckoslutet, så jag får väl lita på att Jocke + hans buddies håller mig sällskap. De e int heller så självklart längre. Förr va vi ofta tillsammans och drack och festa, de va nästan automatiskt, men nuförtiden e de inte längre så. Kan ju vara att jag därför också känner mig lite ensam, då jag int har egna drinking-buddies. :P

Vet int längre va ja skriver om, så ja tror att de e bättre att sluta här. :P :D

Ska försöka njuta av veckoslutet, hoppas alla andra också gör det.

xoxo

Livet.

Det känns som att tiden går super fort hela tiden. Och fast jag bara e 21 år gammal så känns de att åren också ba far snabbare o snabbare. Människor bara några år älde än mig gifter sig och skaffar barn. Pårikit? Sku int va nära på heller klar att skaffa familj nu. Ja e ju junnu ännu själv också. Jsg vill hinna göra och se så mycket som möjligt, och ändå mäker jag att mit liv och min vardag e helt mega tråkig för tillfälle. Jag studerar och jobbar och bor med min pojkvän. Skolmotivationen e bättre i år, så det känns int så hämskt att gå där, jobbet e kanske int de som jag vill göra, men måste för pengarnas skull och jag älskar min pojkvän, men då båda har mycket att göra känns det ibland som förhållandet blir på andra plats..

Nu just har vi ett stort projekt i skolan som kommer ordentligt igång bara vi får vintern hit. :) Och så håller jag på att söka möjliga praktikplatser utomlands för våren 2014, vilket sku vara något alldeles nytt och spännande för mig. Vi ser hur allt komer att gå.

Idag blir det filmkväll och imoron är det jobb som gäller.

Laura