Hade idag födelsedagskaffe för min familj, mommo o moffa. Ja flyttade hemifrån i Augusti, och dehär var första gången de såg färdiga lägenheten, så de va helt jännä. (:
De va helt persu, vi satt o drack kafife o talade. Men sen då alla sku hem kändes allt jätte konstit att ja blev hit ensam.
Har haft så mycke att göra under den tiden som ja bott i nya lägenheten att ja int har hunni tänka på att ja int bor hemma mera. Men nu börjar ja fundera på att ja int ser mamma o pappa så ofta mer. Fast ja kan gå dit o äta, eller hälsa på, så e de int samma sak. O ja gör de ändå int så ofta som ja sku borda.
Samtidigt som ja känner mej helt färdi att bo ensam (med kämpis), får ja ibland sån fiilis att ja e helt för liten för allt, o att ja int e färdi för nånting.
Så ja undrar när ja kommer att bli vuxen? Ja vet att ja kan vara barnsli, ja kanske int klär mej vuxet, ja tycker om prinsessor o min favoritfärg e PINK, men de e int heller bara de ja är. Va ja vet iaf. Men ibland känner ja nog mej bara som jämä. Som att ja int kan någo, ja int vet någo o att ja int e färdi att ha så mycke ansvar. Måst börja tänka på någo annat sätt. Om ja int tror på mej själv kan ja väl int lyckas heller? Så ja måst hålla mej busy så att ja int hinner tänka så mycke. <:) eller så borde ja ba lära mej att kunna vara mer ensam, utan att ja direkt e helt lessen. Någo e alltså fel här.. Hmf. Måst väl funtsii på saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar