Allt.

Vart har alla försvunnit?
Hur e de möjligt att ja har så mycket kompisar i princip, men ändå hittar mig ofta ensam? Jag låter säkert ganska pathetic.. Men ibland känns de faktiskt som att ja har jätte lite riktiga vänner.
Har ja valt fel vänner, eller va ha jag gjort fel?
Ja har mina allra bästa vänner, men för att int göra livet lätt bor en av dem i Sverige och en annan i Holland. Jag har alltså kontakt med dem så mycket som möjligt, men att träffas går inte så lätt man skulle hoppas. En till av mina bästa vänner har bott hela sitt liv i Esbo, men flyttade nu faktiskt til Åbo för att studera, vilket jag ju förstås e väldigt lycklig över. Nu kan man faktiskt bara ringa o fråga ifall vi skall hitta på någo att göra.
Jag har alltså härliga människor i mitt liv, och de är förstås inte mina äönda vänner.
Vi har ett tjej-gäng som hållit ihop sedan slutet av högstadiet/ början av gymnasiet. De e en jätte viktig grupp av flickor för mig, vi festar tillsammans, shoppar eller bara chillar med varandra. De e skönt att ha såna människor man kan vara med utan desto mer planer. Problemet är att alla har mycket att göra hela tiden, man studerar eller jobbar, tränar och e med sina pojkvänner. De e alltså sällan vi alla har tid att träffas, och då vi kan träffas vill alla olika saker med sina lediga dagar.
Själv har jag t.ex inte varit med ute och festat med dem på länge eftersom att jag jobbat veckoslut, nu har jag ledigt veckoslut och skulle ha lust att dricka lite eller lite mera vin. :> Men det verkar att de andra inte har liknande planer för veckoslutet, så jag får väl lita på att Jocke + hans buddies håller mig sällskap. De e int heller så självklart längre. Förr va vi ofta tillsammans och drack och festa, de va nästan automatiskt, men nuförtiden e de inte längre så. Kan ju vara att jag därför också känner mig lite ensam, då jag int har egna drinking-buddies. :P

Vet int längre va ja skriver om, så ja tror att de e bättre att sluta här. :P :D

Ska försöka njuta av veckoslutet, hoppas alla andra också gör det.

xoxo

Livet.

Det känns som att tiden går super fort hela tiden. Och fast jag bara e 21 år gammal så känns de att åren också ba far snabbare o snabbare. Människor bara några år älde än mig gifter sig och skaffar barn. Pårikit? Sku int va nära på heller klar att skaffa familj nu. Ja e ju junnu ännu själv också. Jsg vill hinna göra och se så mycket som möjligt, och ändå mäker jag att mit liv och min vardag e helt mega tråkig för tillfälle. Jag studerar och jobbar och bor med min pojkvän. Skolmotivationen e bättre i år, så det känns int så hämskt att gå där, jobbet e kanske int de som jag vill göra, men måste för pengarnas skull och jag älskar min pojkvän, men då båda har mycket att göra känns det ibland som förhållandet blir på andra plats..

Nu just har vi ett stort projekt i skolan som kommer ordentligt igång bara vi får vintern hit. :) Och så håller jag på att söka möjliga praktikplatser utomlands för våren 2014, vilket sku vara något alldeles nytt och spännande för mig. Vi ser hur allt komer att gå.

Idag blir det filmkväll och imoron är det jobb som gäller.

Laura

Musik.

På sommaren får jag ofta skeden då ja börjar lyssna på finsk musik, och nu har jag haft ett längre skede också. Tycker om den chiliga Jukka Poika och hans avslappnande musik. Men en ny artist som ja fkatiskt gillar e Sanni. På sommaren släppte hon  två singlar, och nu kom hennes första album ut. En ny låt som spelats i radion som jag tycker att e fin, men också sorlig e Me ei olla enää me. Så här är den:

Sanni - Me ei olla enää me

Fest.

Förra veckoslutet var säkert roligast på länge och samtidigt helt jätte tungt!

Jag fyllde 21 förra veckans onsdag och hade bestämt mig för att i år orna en ordentlig fest. Jag saknar hemmafester och e så trött få att försfesta hos nån, sen ta sig till baren där alla försvinner sina egna vägar.
Därför bestämde jag mig för att hyra ett festställe dit jag kunde bjuda precis alla jag vill. :)
Min syster fyller år 6 dagar efter mej, och iår så var det 18-års födis för henne. Så vi bestämde oss för att hyra feststället för hela veckoslutet så att jag hade min fest på fredag och hon sedan på lördagen.

Det var två väldigt annorlunda fester men jätte roligt hade jag!! :D Första dagen festade jag till 6 på morgonen, och sedan nästa dag då jag först tyckte att jag var trött och säkert inte skulle vara så länge där, så orkade jag ändå till en 3 tiden. :>

Det var jätte roligt, och jag hoppas att andra också hade det, att jag inte helt i onödan fixat det hela.

Nu sitter jag på jobbet och svarar i telefon. Så duktig jag är. :)

Heej. <3

Resefeber.

Helt sjukt o tänka att de e Augusti nu. Sommaren lider mot sitt slut, o snart e de höst. blääh.
Men de som e helt jätte konstit e att om bara några veckor så e ja i Kroatien! Resefebern börjar komma fram o ja e så ivrig. :> Men samtisigt vill ja int att de ännu komer, för att reseveckan är sista innan skolan börjar så man vill ju int vänta på de för mycke. Samtidigt som det nog e ett ganska jees slut fö sommaren. :)

Men särkilt nu som vädret här hemma int har vari de bästa, så har ja drägla över bilder av Kroatien, de ser SÅ fint ut. O ja har allti vilja åka dit, men de har int blivi av tidigare. Så ja e faktiskt super excited o tror att vi kommer att ha en super resa.

xo Laura

 

 

Sku va coolt att förverkliga de sista. Kanske man borde fösöka.

Inspiration

Hello!

Så, ja har kanske vari lite sådär nere o negativ i mina sista skriverier. Men nu har ja faktiskt något positivt att komma med. :>

Jag har lyckats hålla mig ganska bra med att äta hälsosammare och har gått 4kg (7cm från midjan) ner i vikt. Det är bara en början, men det känns nog bra. Nu när jag vet att jag lyckats fått lite ner, så e ja mycke mer motiverad att fortsätta få mig till min "drömvikt". Har inte tänt banta mig sjuktsmal, utan så att jag själv känner mig bekväm. Första datumet som jag hoppas att jag kommit en god bit ner är 24.8 då jag åker till kroatien till en vecka, då kommer man att sola och simma, och då hoppas jag på att kunna känna mig bra. Så hoppas verkligen nu att jag kan hålla motivationen uppe och fortsätta på samma sätt. ^^ Jeij.



4kg, lite eller mycke?

 

 

När vet man att det är slut?

När vet man att det räcker? Hur vet man att det påriktigt är slut och att det inte bara har blivit vuxet. Skall man ha pirr i magen alltid när man sees och sakna en redan efter en dag, eller är det meningen att det skall lugna ner sig i någo skede?
Det känns som om alla skiljer sig runt omkring mig. Par som har varit bra för varandra, som man tyckt om att vara med. Hur mycket händer bakom kulisserna? Kan det vara rätt val att göra slut fastän man älskar varandra? Vad är det som räknas om inte kärleken? Kan ens vardagsvanor och tidtabeller faktiskt få en att inte längre vara tillsammans? Man måste ju se till att jobba för ett fungernade förhållande, men när blir det för mycket? Hur många som skiljer sig med tanken att de ännu nångång kunde tänka sig sällskapa med varandra, när tiden var bättre, gör det faktiskt?
Hur vet man?

Laura